Collie

Collien är en yngre hundras än vad många tror. Collien ingår i gruppen herdehundar, men är egentligen en korsningsprodukt med inslag av såväl fågelhundar som vinthundar.

Traditionen berättar att drottning Viktoria I av Storbritannien blev förtjust i vallhundarna (bordercollies) vid hennes slott i Skottland. Hon uppdrog åt sin trädgårdsmästare att förädla denna hund vilket bör ha skett i slutet av 1800-talet. Han började med att korsa in irländsk setter (vars röda färg lyser igen i den s.k. sobelfärgade (orange) collien. Han korsade därefter in Gordon setter, som gett upphov till den svarta eller tricolorfärgade collietypen. Hundar med dessa blandningar hamnade på Irland, där de ännu finns kvar, de ser ut som orange bordercollies. Trädgårdsmästaren avslutade sedan förädlingen med att korsa in Borzoi (Rysk vinthund), som gav upphov till dagens collies långa nos, och en högre mankhöjd. Det skulle ta många år och generationer innan slutprodukten, collien, återigen nått ursprunglig mankhöjd, varför många minns 1960-talets collies som högre och smäckrare.

I sverge visades collien den första gången på utställning i början av 1900-talet. Collien är en av de mest uppskattade hundraserna i världen, den är populär både som sällskaps- och uttställningshund.

Collien finns i tre färger och två hårlag. Färgerna kallas : sobel, trefärgad och blue merle. Hårlagen är långhårig och korthårig. Blue merle färgen är samma gen som tex harlekin-genen hos Grand danois och ger helt vita individer utan ögon anlag vid homozygot korsning. Därför får en Blue-merle collie bara korsas med en trefärgad, aldrig med en annan Blue-merle. Tidigare har de båda hårlagen korsats med varandra, men i sverige råder f.n. korsningsförbud mellan raserna.

 
SKKs
Standard för
COLLIE, LÅNGHÅRIG

Ursprungsland/
hemland:
Storbritannien

Användningsområde:
Vallhund

FCI-Klassifikation:
Grupp 1, sektion 1

Bakgrund/ändamål:
Långhårig- och korthårig collie skiljer sig bara genom pälslängden.
Den skotska vallhunden anses ha sitt ursprung i lokala hundar
som blandades med de hundar som romarna förde med sig till
de brittiska öarna år 50 f. Kr. Under hundratals år var vallhundar
en ovärderlig hjälp åt boskapsägare i deras arbete. När intresset
för rasavel och hundutställningar uppstod under 1860-talet så var
det den långhåriga höglandsvallhunden som först uppmärksammades.
Drottning Victoria var en stor beundrare av collie
vilket förhöjde intresset för de vackra vallhundarna som fashionabla
sällskapshundar. Den långhåriga varianten var först att utvecklas
från en enkel arbetshund till en glamorös utställningshund,
och det på mindre än 50 år. Den korthåriga varianten har
inte rönt samma stora intresse som utställningshund. Vallningsinstinkten
anses väl bevarad hos vissa individer. Som alla andra
vallhundsraser har även collie en snabb inlärningsförmåga och
en hög arbetsvillighet.

Helhetsintryck:
Långhårig collie utstrålar stor skönhet, värdighet och fysisk harmoni.
Kroppsbyggnaden ger intryck av styrka och rörlighet utan
att vara grov eller klumpig. Colliens uttryck är mycket viktigt och
uppnås genom en fullkomlig balans mellan skallen och nospartiet,
ögonens storlek, form, färg och placering samt korrekt
ansatta och burna öron.

Uppförande/karaktär:
Rasen skall vara vänlig till sinnelaget utan spår av nervositet eller
aggressivitet.

Huvud:
Huvudets form är av stor betydelse och det skall stå i proportion
till hundens storlek. Huvudformen skall sedd både framifrån och
från sidan påminna om en jämn och trubbig kil. Huvudets sidor
skall avsmalna gradvis från öronen mot den svarta nostryffeln,
utan vare sig markerade kinder eller snipigt nosparti. Skallens
övre plan och nosryggen skall sedda i profil vara parallella, raka
och av samma längd.

Skallparti
Skallen skall vara flat. Skallens djup från ögonbrynen till undersidan
av underkäken får aldrig vara överdrivet.

Stop
Stopet skall vara litet, men urskiljbart. Stopets centrum skall vara
placerat mitt emellan de inre ögonvrårna och det skall utgöra
mittpunkten för huvudets hela längd.

Nostryffel
Nostryffeln skall alltid vara svart.

Nosparti
Nospartiet skall vara mjukt avrundat, inte kantigt.

Käkar/Tänder
Käkarna skall vara kraftiga med tillräckligt stora tänder och ett
perfekt, regelbundet och fullständigt saxbett, dvs överkäkens tänder
sluter väl till om underkäkens och är placerade i rät vinkel till
käkarna. Underkäken skall vara stark och väl markerad.

Ögon
Ögonen är ett mycket viktigt kännetecken, som ger det milda och
vänliga uttrycket. Ögonen skall vara medelstora (aldrig riktigt
små) och mandelformade med något snedställd placering. Färgen
skall vara mörkbrun, undantag gäller för blue merle, där
ögonen ofta är blå eller blåfläckiga, helt eller delvis, antingen det
ena eller båda ögonen. Uttrycket skall vara mycket intelligent
och vid lystring vaket och livligt.

Öron
Öronen skall vara små, inte ansatta för tätt eller för långt isär på
hjässan. I vila bärs de bakåtlagda, men reses vid lystring så att
ungefär 2/3 av örat är upprätt medan 1/3 tippar framåt, nedåt av
sig självt.

Hals:
Halsen skall vara muskulös, kraftfull och förhållandevis lång med
väl välvd nackbåge.

Kropp:
Kroppslängden skall något överstiga mankhöjden.

Rygg
Ryggen skall vara fast med en lätt förhöjning över länden.

Bröstkorg
Revbenen skall vara väl välvda, bröstkorgen djup och tämligen
bred bakom skuldrorna.

Svans
Svansen skall vara så lång att sista svanskotan når åtminstone till
hasleden. När hunden är lugn bärs svansen lågt men med något
uppåtböjd svanstipp. När hunden är alert får svansen bäras högt,
men aldrig in över ryggen.

Extremiteter:
Framställ:
Frambenen skall vara raka och muskulösa med måttligt rundad
benstomme.

Skulderblad
Skuldrorna skall vara sluttande och välvinklade.

Armbåge
Armbågarna skall varken vara inåt- eller utåtvridna.

Framtassar
Framtassarna skall vara ovala och trampdynorna välutvecklade.

Bakställ:
Tårna skall vara välvda och tätt slutna.

Lår
Låren skall vara muskulösa.

Knäled
Knälederna skall vara välvinklade.

Underben
Underbenen skall vara torra och seniga.

Has
Hasorna skall vara korta och starka.

Baktassar
Baktassarna som framtassarna men något mindre välvda.
Rörelserna är ett utpräglat kännetecken för rasen. En välbyggd
hund skall aldrig ha utåtvridna armbågar, men rör sig trots det
med framtassarna förhållandevis nära varandra. Flätande, korsande
eller paddlande rörelser är i hög grad otillfredsställande.

Rörelser:
Rörelserna skall sedda från sidan vara flytande. Bakbensrörelserna
skall vara kraftfulla med ordentligt påskjut och sedda bakifrån
skall de vara parallella från hasleden till marken men inte för
trånga. Ett tämligen långt steg är önskvärt och hunden skall röra
sig lätt och till synes utan ansträngning.

Päls:
Pälsstruktur
Pälsen skall följa kroppens kontur och vara mycket tät. Täckhåret
skall vara strävt. Underullen skall vara mjuk, ullig och mycket tät,
så att den nästan döljer huden. Manen och bröstpälsen skall vara
mycket riklig, masken (ansiktet) korthårig. Örontopparna skall
vara korthåriga men håret skall vara längre nedåt basen. Frambenen
skall ha rikliga fanor, bakbenen ovanför hasorna skall vara
rikligt hårbeklädda men nedanför korthåriga. Håret på svansen
skall vara mycket rikligt.

Färg
Tre erkända färgvarianter: sobel och vit; trefärgad; blue merle.
Sobel
Alla nyanser från ljust guld till djup mahogny eller skuggad
sobel. Ljus halm- eller gräddfärg är absolut inte önskvärt.

Trefärgad
Övervägande svart med djup tanfärg på huvudet och benen. En
rostig färgton i täckhåren är absolut inte önskvärt.

Blue merle
Övervägande klar silverblå, fläckad och marmorerad med svart.
Djup färg i tanteckningen föredras, men avsaknad av tantecken är
inget fel. Stora svarta fläckar, skiffergrå färg eller rostig färgton i
täckhåren eller underullen är absolut inte önskvärt.

Vita tecken
Alla ovannämnda färgvarianter skall ha mer eller mindre av den
typiska vita collieteckningen. Följande tecken föredras: helt eller
delvis vit krage, vitt bröst, vita ben och tassar, vit svanstipp. En bläs
får finnas på nosen eller skallen eller bådadera.

Storlek/vikt:
Mankhöjd
Hanhund: 56-51 cm
Tik: 51-56 cm

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.

Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska
defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.

För mer information se:

www.skk.se